Emma

Ur Aftonbladet 10 aug/07 

• "Den 24 mars festade männen med en 19-årig kvinna som de brukade ha "hårt sex" med. Denna kväll utartade allt och kvinnan polisanmälde dem för våldtäkt."
• "Enligt 19-åringen tvingade männen henne till analsex och de spottade och slog på henne. De använde även en fjärrkontroll som de stack upp i hennes underliv."
• "Flera av kvinnans skador dokumenterades. Stockholms tingsrätt trodde på hennes version, men friade ändå männen den 4 maj i år. Rätten ansåg att männen kanske inte hade uppfattat att kvinnan motsatte sig fortsatt sex."

Jo, för att få en fjärrkontroll uppkörd i underlivet, bli tvingad till analsex, bli spottat på och bli slaget, tar man nog gärna emot - lite till tack?!
   Och jag tar för givet att den som friade männen inte blivit utsatt för detta själv, och antagligen har jävligt dålig fantasi som inte kunde tänka sig hur det antagligen kändes. För att inte tala om de stackars männen, som inte förstod att detta inte var något tjejen uppskattade. Den ena av männen lyckades dessutom misstolka ännu en kvinna en tid senare. Hon fick svåra blödningar och flera skador, som har dokumenterats. Stackars lilla kille, kanske skulle någon se till att han fick känna efter om allt detta verkligen är så njutningsfullt som han verkar tro?

Dessutom är det kvinnornas bakrund som granskas, inte mannens, det är kvinnan som får redogöra för halva sverige vilka hon brukar ha sex med, hur hårt och hur ofta. Som Lena Sundström skriver; "Ett offers sexuella erfarenhet är inte relevant. En åtalads sexuella erfarenhet borde vara det."  "Ändå är det tjejen som tvingas ställa sig i rätten och redogöra för sin sexuella historia. Varför? I England är sådana frågor förbjudna. i Sverige anses det relevant."  Hon ger också ett bra exempel; "Som om en kopp kaffe med Kenneth automatiskt innebär att jag vill ta en kopp kaffe med Bengt. Som om inte varje kopp kaffe är ett val man gör."

Och allt detta får dessa tappra tjejer ta, bara för att de vågade anmäla vad som faktiskt hänt. Dem, vi, uppmanas anmäla övergrepp och våldtäkter, men till vilken nytta?

som Tomas skulle ha sagt.

För imorn sticker vi. Till Kolmården och sedan vidare. Oh så mys, hoppas bara att solen orkar fram, för hur kan sista minutenresorna vara så dyra nu?!

Och Tack för igår, kort men trevligt, som vanligt, att träffa er.

Nu har halva lovet gått, fast sommaren inte börjat än, och sen är det bara ett år kvar innan vi springer ut i osäkerheten. Att tiden kan gå så fort och idan är det fredagen den 13. Jaja, ha det så bra här hemma!

18 procent av kvinnorna i Sverige har någon gång blivit hotad av en man

46 procent av kvinnorna i Sverige har utsatts för våld av någon man

13 procent av kvinnorna i Sverige har utsatts för grövre sexuellt våld utanför sexuella relationer

92 procent av kvinnorna i Sverige som utsatts för sexuelt våld vid den senaste våldserfarenheten har inte anmält saken till polisen

 Ur Slagen Dam - Mäns våld mot kvinnor i jämnställda Sverige, en omfångsundersökning av Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand och Anne-Marie Kalliokoski.

Det tåls verkligen att tänka på, jag frågar mig ofta vad som gått fel i dagens samhälle.

Det diskuteras mycket om DNA och intrigritet osv. Det är ett ständigt återkommande ämne, som vi faktiskt måste ta ställning till.  I boken jag läser för tillfället (Efterskalv, Arne Dahl) fanns det här stycket:

-Är det verkligen inte dags att hela befolkningen DNA-testas? sa Jon Andersson. Fan vad det skulle spara samhället tid och möda.
-Etiskt knivig fråga, sa Holm. Vad ska registret användas till? Forska i deras genbank? Finna en bög-gen som bör raderas ut?
-Vi är alldeles för många redan, sa Jon Andersson och skrattade. Ni blir aldrig av med oss.
-Låt oss då säga Downs syndrom, sa Holm. Eller, vad fan, plattfot. Ingen vet hur morgondagens fördomar ser ut.
-Eller också gör en fullständig kunskap om våra gener alla fördomar överflödiga, sa Andersson och fortsatte efter en stund: Jag vet att det kan verka konstigt att det här kommer ifrån mig. Hade jag levt ett halvsekel tidigare hade jag dött i Auschwitz. Men inte om man känt till DNA. Då hade det aldrig varit möjligt att typisera så hårt. Då hade ingen kunnat rita frenologiska scheman över människotyper. Då hade man insett komplexiteten i en unik människa. Till och med i de allra värsta levande klichéerna. Rätta mig om jag har fel.
   Det var tyst ett tag i Stridsledningscentralen.
-Jag kan inte låta bli att hålla med, sa till slut Arto Söderstedt. Jag fruktar att det vi kallar integritet ofta helt enkelt handlar om att man inte vill bli sedd när man gör fula grejer. Jag tycker såhär: Vill man göra fula grejer så får man göra det öppet. Samhället är och ska vara öppet. Och vi måste acceptera att människor, så gott som alla människor, gör fula grejer, på ett eller annat sätt. Vi måste höja ribban för den moraliska paniken. Det är de slutna, hemliga utrymmena som alltid har alstrat verklig ondska. Låt oss se till att de bara behövs för de riktigt, riktigt onda. Och isolera dem och inga andra.

Vad tycker du?

Och om jag inte hade er och skogen och allt mys, vad vore jag då?
Det är så himla uppiggande att bara vara här. Och nu har lammena kommit med. Mmm, myys!

En stor fråga är vad som egentligen hänt de senaste månaderna. Vad har jag gjort? Vad har jag hunnit med? Och framför allt, vad har jag egentligen tänkt på? Det känns som att jag inte riktigt har hängt med. Jag har liksom inte stannat upp och kikat mig omkring riktigt, känner jag. Gaah, så här stor är jag inte!

Nu har jag dessutom börjat inse att det är varmt ute, det är sommar och lov typ när som helst! Och det kommer bli mys och nu ska jag ta tag i mitt liv och vakna lite, för det känns som att jag levt i vakum ett tag.

Madde Melissa och Sofie. Hur har dom det tro? Och hallåå, sen försvinner Sofie dit i en evighet! Det är galet. Hoppas ni har det bra!