Emma

Jaha. Så var detta år över, vilket känns väldigt konstigt. Helt plötsligt har jag ingenting att göra, det är som att jag lagt så mycket tid på att plugga att jag glömt bort hur man tar det lung, för nu måste jag hela tiden ha något att göra känns det som. Och ändå har jag inte pluggat sååå himla mycket. Vi har haft ett lugnt schema, får man nog säga. Och jag fasar därför inför nästa år.

Hur känns det när man går i pension då? När man liksom aldrig mer kommer tillbaka? Skolan börjar ju i höst igen. Jag kan tänka mig att det är många som egentligen inte mår så bra när de går i den efterlängtade pensionen, som liksom verkar vara målet med livet - för vissa.

Tiden har gått så himlarns fort. Tvåan har rusat förbi och nyss kom jag på att jag ju faktiskt haft min kära parhäst (...) David brevid mig hela detta skolår. GOSH, jag som inte kan vara seriös! Jag har liksom fått ändra det lite. Ibland tänker jag fortfarande att nejmen vadå? Jag? Seriös? Och kommer på att Jovisst serrö, i hela 9månader har jag varit det. För på fredag var det 9månader sedan jag sov hos David, hos oss, för första gången. De här 9månaderna har gått så himla fort. Vad har vi hunnit med? Men sen tänker jag att shit, det är så länge man bär på en bebis och plötsligt känns dessa månader väldigt långa.

Det har varit 9månader av vuxenhet, antar jag, för jag gjorde ett vuxenpoängtest häromdagen och jag räknades typ som 38år. HALLÅJA. ICA-kort, sambo, körkort och något mer, vägde tydligen tungt. "Jaaa, det förstår jag väll, att du skulle verka så gammal." Var kommentaren mamma gav, är det bra eller dåligt?

Ta vara på sommaren!