Vart tog den där elden vägen?
Jag vill vara ute i Talltorp och bara vara i skogen, bara gå runt och mysa, som när man var liten. Och jag vill verkligen vara liten igen. Visst är det skönt att få bestäma mycket själv, men ibland vill jag bara lämna över alla belsut på mamma och bara lalla runt och göra det hon säger.
Igår mötte vi Manda och Madde när vi cyklade till Flygis. De skulle på party och jag kom på hur galet kul vi hade på den tiden. Jag vet inte varför, men det minne som poppade upp först var från när manda och jag gick barfota hem från balen, för att vi hade så ont i fötterna, och visst var det sorgligt att roslagsepoken tog slut, men när vi gick där kommer jag ihåg hur lovely allt var. Ska iaf åka med Madde och Manda till åkersberga på onsdag och klippa lite, det ska bli kul för usch vad länge sedan det var jag verkligen pratade med dem nu.
Och det är galet vad tiden går. Balen i 9an liksom, typ två år sedan...Herregud.
Och jag är trött på att vara trött och grinig och tung i kroppen nu. Jag fattar inte vad som händer och jag orkar verkligen inte ta tag i saker längre. Jag vill göra massor av roliga saker och träffa roligt folk, men... Jag orkar inte ta tag i mitt liv och så vill jag inte ha det så. Och varför ringer inte doktorn om blodvärdet? Hon borde ha ringt för flera dagar sedan.
Jag saknar Elin. Galet mycket. Och D&V och J&A&T.
Och så har jag kommit på att jag verkligen hatar när saker förändras och aldrig mer blir som förut. Och jag hatar tillfällen som bara springer förbi mig. Och jag hatar att fotbollen inte funkar mer. "Kanske ska du ta en paus ett tag, tills du blir frisk?"
11.03
jag fick gå ifrån bussen och även fast jag har sakvsår på båda hälarna så gjorde det ingenting för det var vind i träden och fågelkvitter och pårlande vatten och tranor och ödlor över vägen och det luktade ny sladdad väg. Det är som om det är något i den här luften som gör att jag blir fem år igen. Som gör att jag kan släppa allting och bara leva. Och även fast lungorna är tunga så kan jag andas här.
Axel mötte mig i dörren och pratar med mig som bara den, ibland tror jag inte att det kan bli bättre. Och isen har inte gått än, och alla fåglar har faktiskt inte kommit.
I eftermiddag ska vi fira faster och träffa endel av tjocka släkten. Mys.
Det är till den här bubblan jag flyr ibland, när jag behöver andas.
Igår mötte vi Manda och Madde när vi cyklade till Flygis. De skulle på party och jag kom på hur galet kul vi hade på den tiden. Jag vet inte varför, men det minne som poppade upp först var från när manda och jag gick barfota hem från balen, för att vi hade så ont i fötterna, och visst var det sorgligt att roslagsepoken tog slut, men när vi gick där kommer jag ihåg hur lovely allt var. Ska iaf åka med Madde och Manda till åkersberga på onsdag och klippa lite, det ska bli kul för usch vad länge sedan det var jag verkligen pratade med dem nu.
Och det är galet vad tiden går. Balen i 9an liksom, typ två år sedan...Herregud.
Och jag är trött på att vara trött och grinig och tung i kroppen nu. Jag fattar inte vad som händer och jag orkar verkligen inte ta tag i saker längre. Jag vill göra massor av roliga saker och träffa roligt folk, men... Jag orkar inte ta tag i mitt liv och så vill jag inte ha det så. Och varför ringer inte doktorn om blodvärdet? Hon borde ha ringt för flera dagar sedan.
Jag saknar Elin. Galet mycket. Och D&V och J&A&T.
Och så har jag kommit på att jag verkligen hatar när saker förändras och aldrig mer blir som förut. Och jag hatar tillfällen som bara springer förbi mig. Och jag hatar att fotbollen inte funkar mer. "Kanske ska du ta en paus ett tag, tills du blir frisk?"
11.03
jag fick gå ifrån bussen och även fast jag har sakvsår på båda hälarna så gjorde det ingenting för det var vind i träden och fågelkvitter och pårlande vatten och tranor och ödlor över vägen och det luktade ny sladdad väg. Det är som om det är något i den här luften som gör att jag blir fem år igen. Som gör att jag kan släppa allting och bara leva. Och även fast lungorna är tunga så kan jag andas här.
Axel mötte mig i dörren och pratar med mig som bara den, ibland tror jag inte att det kan bli bättre. Och isen har inte gått än, och alla fåglar har faktiskt inte kommit.
I eftermiddag ska vi fira faster och träffa endel av tjocka släkten. Mys.
Det är till den här bubblan jag flyr ibland, när jag behöver andas.
Kommentarer
Trackback
