Emma

Jag läste "Synpunkten" (skriven av Maud Lindström) i Sthlms fria tidning nyss, och bara måste få dela med mig.

Maud har läst en bok som skrivits av Annica Dahlström och heter "Könet sitter i hjärnan". Dahlström har forskat om biologiska skillnader mellan kvinnor och män och funnit olikheter i hjärnstrukturen, innerörat och ögonbottnarna och menar att det i hög grad styr kvinnor och mäns olika sociala beteende. Hon är oroad över den onaturliga jämnställdhetsutvecklingen i samhället och menar att kvinnor och män är gjorda för att kompletera varandra. Hon menar att om vi accepterar dessa olikheter, som att kvinnor är mer lämpade att ta hand om barn än män, så kommer vi förstå varandra bättre, undvika skilsmässor och kunna ge barnen en tryggare uppväxt. OKEJ?!

Maud Lindström svarar med: "Jag kan för mitt liv inte förstå varför det så ofta hänvisas till naturen när det gäller hur kvinnor och män ska vara, men inte i andra fall. Vem skulle ifrågasätta demokratins onaturlighet? Eller hävda att människor med en viss hudfärg skulle vara biologiskt lämpade för en viss syssla, men inte för andra? I ett civiliserat och rättvist samhälle råder ingen djungelns lag rättfärdigad av biologiska förklaringsmodeller, och jag är ledsen Annica Dahlström, men jag tror att det är ditår vi är påväg.
För mig är det för övrigt helt okej att könet sitter mellan benen, precis där det satt sist jag såg efter. Insikten om allas rätt att få vara människor och leva det liv vi vill oavsett kön sitter däremot i hjärnan."

Och jag kan inte göra annat än att hålla med Maud och vara galet tacksam över att  det finns människor som uppmärksammar människor med sådana åsiker som Annica Dahlström. Vilket århundrade lever hon i? Hur kan hon vara uppriktigt orolig över att samhället börjar bli mer jämnställdt och människor börjar få möjligheten att leva det liv de vill? Det måste väll finnas en anledning till att en barn naturligt har en mamma och en pappa (jag är absolut inte emot homoadoptioner!) - och den måste vara för att ett barn ska få leva och bli uppfostrad av en mamma och en pappa? Om nu Annica tycker att det är så obehagligt att låta en man ta hand om sina barn, så är det så fin i dagens samhälle att man får välja.
Så Annica, varsågod och välj, men hindra inte oss andra att göra ett eget, annat, val.

Jag har så svårt att förstå att kvinnor kan jobba emot ett samhälle med större jämlikhet och större utrymme till att själv få forma sitt liv.